Blue like your eyes in the twilight theater

Varje gång jag hör orden "du", "hon", "vi" eller "älskling" så tänker jag fortfarande på dig. 

Det sjuka är att du inte förtjänar det. Du förtjänar inte ens en enda Joule tankekraft från mig, men ändå får du så mycket. 

Jag vet inre om jag vant mig nu vid denna tystnad, denna ensamhet...men en sak är säker, låtarna handlar fortfarande om dig och om hur vi två var gjorda för varandra. 

Jag vill säga att jag innerst inne hatar dig, men det gör jag inte, för det vore lögn. Och trots allas uppmaningar så hoppas jag ändå på att du ska sakna mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0